Hattlyft för Lipponen och finlandssvenskarna

Det ”osynliga” vänsterförbundet

Nu har tredje partiet sagt att de inte vill ha med Sfp i regeringen. Den här gången var det Västerförbundets Matti Korhonen som uttalade sig. Personligen tycker jag att Vf har varit aningen osyligt sedan Suvi-Anne Siimes avsade sig ordförandeskapet och dessutom intog en avig inställning mot partiet. Korhonen saknar helt Siimes karisma och kunskap. Det skall bli intressant att se om de backar eller klarar sig i riksdagsvalet. Kanske kan de försöka få stöd hos dem som anser att Sdp blivit för höger, men jag är ändå beredd att tro att valet inte blir en framgång för deras del.

Intressant för övrigt att så gott som alla små partier nu uttalat sig om Sfp:s regeringsmedverkan. Antagligen känner de sig enbart hotade och då de vet att det inte lönar sig för dem att uttala sig om huruvida de vill samregera med Sdp, Centern eller Samlingspartiet (för att inte utesluta en ev. koalition), så gäller det att försöka ta det lilla partiets plats. De tre stora partierna har dock ingen (mig veterligen) uttalat sig gällande Sfp:s regeringsmedverkan. Tydligen är de nöjda med oss.

Studentsvenskan

Måste lyfta på hatten för Lipponen. Trots att han är sosse är han en klok man, det har jag tyckt och det tycker jag fortfarande. Synd att han skall dra sig tillbaka, då det är sådana som han som behövs. Han är och har alltid varit välvälligt inställd till Finlands tvåspråkighet och finlandssvenskarna, och detta inte enbart i teorin som så många andra, utan även i praktiken. I dagens Hbl säger han det som vi inom SU redan länge sagt (om än inte så ljudligt). Finskspråkiga borde börja läsa svenska tidigare, senast på femman i lågstadiet. Som tonåring har man ändå tillräckligt mycket annat att bekymra sig över och man är ofta i en värsta trotsålder. Helt opasslig ålder m.a.o. att inleda studier i svenska, eftersom man ofta redan skapat sig en negativ attityd. Så nu gäller det bara att hoppas på att alla andra riksdagsledamöter förutom Lipponen och Sfp:arna tar sitt ansvar och ser till att man gör något konkret för att förbättra svenskans ställning och garantera att det finns tillräckligt många som behärskar språket för att staten och kommunen skall klara av att garantera även de svenskspråkiga den service de enligt grundlagen är berättigad till. Dags att göra något nu, så vi inte igen nästa vår tvingas läsa att allt färre studenter väljer att skriva svenska.

Apocalypto

Hette filmen som jag gick och se på bio på torsdagen. Filmen handlade om Maya indianernas sista dagar innan spanjorerna kom till Latinamerika. Jag hade kanske hoppats att filmen skulle ta mera fasta på indianernas kultur och hur de förhöll sig till spanjorerna, tyvärr gjorde den inte det. Det var en rå film, vars fokus låg på brutaliteten de olika Maya stammarna emellan. Människor offrades för gudar (och för att underhålla folket), hjärtan slets ut, man spelade dödsspel med människor och man fick följa med en ingående jaktscen, där den som jagades var en indian. Mel Gibson, som också regisserat Passion of Christ, tycks gilla det här med brutalitet. Måhända gick det till så, men blir man faktiskt lyckligare att enbart få se den delen av indiankulturen, då många stammar ändå levde i fred och harmini, både sinsemellan och med naturen. Helt bortkastad var filmen ändå inte, även om jag risar den rätt rejält.

Kulturälskande folk?

Har också hunnit med ett operabesök i helgen. Vi gick och se Kung Karls jakt, en opera skriven av Topelius och vars musik är komponerad av Pacius. Hade inte speciellt höga förväntningar, så den överträffade nog dem. Tycker att den var helt sevärd, även om jag måste medge att musiken var rätt medioker; ingen melodi eller aria fastnade i minnet. Gillade dock Groths dramaturgiska uppläggning, så det får den plus poäng för.

Sedan så tycker jag att det är strongt och fint av nationaloperan att lägga upp en opera på svenska. Jag hoppas det blir fler i framtiden, att denna går bra och ger mersmak. Även om man ofta hör svenska under pausen på operan, så var det exceptionellt mycket svenska som hördes denna gång. Det känns bra att så många finlandssvenskar också stödjer denna produktion, och därmed indirekt kultur på svenska utanför Svenskis väggar också. Det verkar som om finlandssvenskarna är en kulturälskande folk, och tur är väl det. Annars skulle vi knappast ha så stort utbud som vi ändå har med såväl fasta teatrar som sommarteatrar. Länge leve vår kultur!
På söndagen bakade jag Runebergstårtor och nam, vad goda de blev! Tog med till Grankulla också, så de fick smaka. Även om Runeberg själv inte bakade tårtorna, så ser jag inget fel i att komma ihåg honom genom intagande av bakelser. Idealet vore väl och läsa en strof ur Fänrik ståls sägner vid sidan av kalasandet, tyvärr fick det bli detta år, då boken är i min bokhylla hos mina föräldrar.