Politiskt dunkel, islam och politik

En månad har gått sedan sist. Det är en månad då jag delvis levt i politiskt mörker, eftersom jag inte följt med tidningarna lika aktivt som normalt. Husis pausade jag, eftersom jag var borta från stan stora delar av augusti. Men nu är jag tillbaka, har varit så en tid och skall göra ett försök att börja blogga lite mera aktivt igen. Märkte till min stora förvåning att någon hade länkat ett av mina blogginlägg till Språkförsvarets sida. Visste inte ens om att en sådan sida existerar, men tydligen gör den det. Och tydligen har någon tyckt att mitt inlägg om den nordiska språkkonventionen var givande, eftersom det har länkats bland övriga artiklar, debattinlägg och övriga inlägg i den språkpolitiska debatten. Där står jag bland alla andra författare, så som t.ex. Mikael Reuter och Jörn Donner. Verkligt kul! Och på något sätt väckte det min iver att ta itu med bloggen igen, eftersom det tydligen finns dem som läser mina inlägg, och till och med dem som anser att de tillför något nytt.

Islam och politik=nytt parti

Idag kunde man läsa i Hbl att Finland är på god väg att få sitt första islamska parti någonsin. Partiet har redan grundats, men nu behövs det 5000 namn för att det skall få komma med i partiregistret. Det har väl bara varit en tidsfråga innan något liknande skulle ske, och vad som förvånar mig är att det inte skett tidigare, speciellt inte i de länder som har större muslimska minoriteter. Bra är naturligtvis att de vill göra sin röst hörd på ett demokratiskt sätt, och som deras ledare sade så har de inga intentioner på att värva medlemmar i församlingshemmen. Bra så, tycker jag. Speciellt viktigt vore nämligen i mina ögon att inga extrema muslimer eller fanatiker kommer med, eftersom det då finns en risk för att man vill att partiet skall driva ytterlighetsfrågor. Redan nu är ju en del av de frågor som omnämndes i artikeln rätt kontroversiella, eller åtminstone fokuserade på muslimska värden, i alla fall gällande omskärelse och att dra sig ur Afghanistan. Tror dock inte att partiet kommer att bli speciellt stor, så därför är jag inte orolig att de kan börja ändra i våra grundvärderingar och principer. Men om det fanns en risk för det, ja då skulle jag säkert bli orolig. Var går gränsen för hur mycket ”nytt” man kan köra igenom (på demokratisk väg) i ett land som bygger på kristendomens grundprinciper? För att inte tala om västerländsk rättsuppfattning och vissa grundläggande friheter och rättigheter. Jag bara undrar…