Snedvriden journalistik i M.O.T.

Såg nyss på programmet M.O.T. på yle ettan. Jag har aldrig tidigare sett på programmet, men jag antar att de gör anspråk på termen undersökande journalistik. Hur som helst. Programmet, som är en halvtimme långt, handlade denna gång om Nordiska rådets session som gick av stapeln i Köpenhamn för snart två veckor sedan. Iom min praktik på UM och Sekreteriatet för nordiskt samarbete följde jag med sessionen på ort och ställe, och naturligtvis intresserade programmet.

Som så ofta ser man hur journalister jobbar och ställer frågor så de får de svar de vill ha. Dessutom visade de endast snuttar då plenisalen var halvtom och jämförde det med "rusningen" till gratis mat, dvs lanseringen av Ny nordisk mat. Det de "glömde" berätta var att det under sessionens gång ordnas en hel del sidomöten och evenemang. Det handlar om allt från ministermöten inom de olika sektorerna, till mera publikvänliga evenemang typ diskussioner och debatter kring olika teman så som människohandel och energipolitik. Därför uppstår det ibland perioder men rätt lite folk i plenisalen. Det är iofs synd att det skall vara på det sättet, men för att effektiver och säkerligen också skära ned på kostnaderna passar man på att diskutera så många olika frågor som möjligt, då engång alla är närvarande. Detta borde ju M.O.T. journalisten ha lyft upp som något positivt, emedan det minskar på t.ex. resekostnaderna.

Det är klart att alla institutioner och organ skall tåla en granskning, så också Nordiska rådet. Säkert finns det även orsak att dryfta dess verksamhetsform, om den upplevs som icke tillfredsställande för många parlamentariker. Och alla organisationer kan utvecklas och effektiveras, så även denna. Men, trots det vill jag mana till viss försiktighet att döma ut en organisation på basis av ett kort tv-program, då de ger en snedvriden bild av dess verksamheten. Och i detta fall även en rätt ensidig bild, där det verkade som om journalistens främsta mål var att väcka folkets agg mot en anrik organisation och sprida negativ publicitet. Förhoppningsvis är det endast ett fåtal människor som köper deras argument. Ett skadeglatt pluspoäng måste jag ge programmet. Textningen till finska av de svenska kommentarerna hade misslyckats, och det anser jag enbart var bra. Vad är bättre än att på detta sätt ge tv-tittarna ett konkret exempel på den tvåspråkighet som borde genomsyra detta land?! Tack till Yle för att på detta sätt (en vecka för sent) fira Svenska dagen och det svenska språket i Finland.

För övrigt anser jag att det nordiska samarbetet behövs, liksom en gång en känd romare ansåg att Kartago borde förstöras. Men det är en annan historia. Och att jag verkar ha för mycket att säga om den journalistik som bedrivs i vårt land. Skrämmande. Borde kanske ta skeden i vacker hand och bli journalist. :)