Då ord står mot ord

Tre män friades av tingsrätten i Sverige eftersom man inte kunde bevisa att de utfört gruppvåldtäkt på kvinnan i fråga. Kvinnan hade varit på diskotek, druckit en hel del och var påväg hem, då hon ändå (av orsak eller annan) gick hem till tre främmande män som hon träffat på Slussen. Efter det saknar hon minnesbilder och vaknar ”till liv” igen då en av männen har sex med henne. Följande gång hon vaknade till låg en annan man med henne. Hon säger att hon inte ville ha sex, men att hon inte klarade av att göra motstånd. Männen erkänner att de hade sex med henne, men säger att hon frivilligt gick med på det. Dessutom hittas spår av kokain i kvinnans urin.

Hur reagerar ni på detta? Då jag läser detta tänker jag automatiskt att hon blivit utnyttjad, högst antagligen även drogad och därav har hon tappat minne. Eftersom hon valde att gå till polisen genast efteråt tvivlar jag starkt på att hon själv tagit kokain. Hade det varit fallet hade man knappast väl velat göra sig känd hos polisen, speciellt då man vet att prover kommer att tas. Min slutsats är att hon antagligen blivit våldtagen, men eftersom hennes minnesluckor är allt för långa och många, och fysiskt är hon i för dåligt skick för att göra motstånd, kan det inte bevisas. Skrämmande.

Naturligtvis är det bra att vi i Norden har fungerande rättsstater som ställer höga krav på bevisbördan för att någon skall bli dömd. Men när går gränsen mellan ett bra rättsväsende, och ett som inte klarar av att döma, fastän det med 98 procents säkerhet har begåtts ett brott? Få kvinnor vill ha sex med tre främlingar. Låt oss ändå anta att hon hör till de som vill det. Vill hon då inte komma ihåg någonting? Känslan, adrenalinkicken eller de visuella bilderna; jag antar hon helst skulle minnas dem för att efteråt kunna känna sig nöjd över att ha genomfört en fantasi. Nu gör hon inte det, tvärtom. Hon mår dåligt, känner sig äcklad, våldtagen. I detta fall borde definitivt hennes ord väga tungt, minst lika tungt som deras.

Då jag säger detta menar jag inte att man skall döma oskyldiga, eller döma utan bevis. Det enda jag vill, är att kvinnans ord inte skall väga mindre än mannens p.g.a. att hon a) har varit ute och festat b) druckit sprit c) klätt sig ”utmanande = vanliga partykläder i dagens läge eller d) gått på en för skum gata eller genom en park. Hennes trovärdighet skulle inte få påverkas till följd av dylikt. Naturligtvis vet de flesta att det inte är särskilt smart att t.ex. gå hem genom en park eller gå hem till främlingar, men, man borde kunna göra det utan att det skall (mer eller mindre omedvetet) påverka ens rättsskydd. Så det så. De flesta våldtäkter sker hemma hos någon, ofta t.o.m. hos en bekant.. och då blir det oftast ord mot ord i rätten.