Crush - eller kvinnors rätt att själva välja sina egna liv

Lördag, sjuk, trist. För att pigga upp dagen kollade jag in Crush - sad fuckers club, en brittisk film som försöker göra anspåk på att likna serien Sex and the city, utan att lyckas. Kort om intrigen: tre tjejer i 40-års åldern träffas, skvallrar och dricker, och gemensamt för dem alla är att de är singlar. Plötsligt en dag blir en av dem, Kate, kär i en 25-åring som är väldigt snygg och deras relation är väldigt fysisk, speciellt till en början. Hennes väninnor verkar tro att hon behöver komma på bättre tankar och att han absolut intre är rätt för henne, en mogen rektor. Så det gör sitt yttersta för att bryta mellan dem och tillslut lyckas de och det sorliga resultatet är att 25-åringen blir överkörd och dör. Vänskapen bryts för en tid, men återupptas senare, då hennes vänner har räddat henne från att ingå äktenskap med en man som hon verkligen inte älskar, men som kunde erbjuda någonslags trygghet.

Detta kort om intrigen. Det får mig onekligen att tänka på att det säkert är en och annan som råkat ut för det att ens vänner har någon åsikt om ens kille eller att man själv har en åsikt om någon ens kompis är ihop med. Bra så, åsikter har säkert de flesta. Det avgörande är sedan hur man låter dem komma till uttryck, och om man överhuvudtaget väljer att uttala dem. Det är klart att man kan diskutera saken med en god vän, speciellt finns det anledning att göra det om man misstänker att han på något sett kan skada henne eller man märker att hon förändrats radikalt och gett upp sin egen personlighet för hans skull. Men så där i det stora hela borde man bara låta folk vara lyckliga med vem de än väljer. Det spelar väl ingen roll om man som vän inte älskar honom, tycker att han är snygg eller rolig, så länge som man ser att sin kompis är lycklig. A och O är lycka, så det skall man unna sina vänner.

På samma sätt skall det vara okej att inte välja det stereotypa livet, med man, hus, bil och hund innan man är trettio. Det finns ingen orsak att hacka ner på kvinnor som känner att de aldrig vill bli mamma, liksom det inte heller är rätt att en stark feminist hackar ner på de kvinnor som vill bli hemmamammor. Diversitet är helt okej, och samhäller och vi som lever i det bör vara så pass toleranta att vi inser detta. Så summa sumarum, låt bli och kommentera andras pojkvänner/flickvänner och lev ditt eget liv istället!